Skakad!

Ja dagen gick väl ändå rätt bra måste jag säga. Trots början, då jag först inte fick upp bildörren, kupevärmaren lät som den höll på gå sönder.... Men när det funkade så blev det ju värme i bilen i allafall, det var dock tufft att få upp dörren till leos sida och Hugos sida den var helt hopplös, vet inte hur länge jag kämpade med den!!! Men skam den som ger sig :)

Se så när vi skulle iväg så åkte ju bilen varken framåt eller bakt. det är ju typiskt, speciellt när man har en tid att passa. Men då knde jag att tur att jag inte skulle på jobbet imorse för då hade jag fått panik!!! Nu fick jag ju det ndå eftersom jag just hade en tid att passa, me vi var ju ute i goood tid utifall att något skulle hända!!!..

Sen efter vägen så mötte jag ju en långtradare som kom på fel sida av vägen, snacka om att jag blev rädd, bromsade in och höll mig så nära kanten som jag kunde och det nästan kändes som om den bara sviscahde förbi, nästan så den strök sig mot min bil! Ja livrädd blev jag i alla fall och jag bara skakade. Hugo funderade ju varför jag skrek till, han blev nog också lite rädd....

Sen så flöt resten av dagen på..... Bara hålla tummarna nu ich hoppas på det bästa... skulle få veta ganska snart. GUD vad jag hatar att vänta, men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge som det så fint heter...

Nu ligger jag här på soffan och vräker i mig lite godis, ryggen gör lite ont, som om jag har en låsning där...